Vad innebär umgängesstöd?

När ett barn ska ha umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med kan domstolen ibland besluta att umgänget ska ske i närvaro av umgängesstöd. Det innebär att en person från socialtjänsten närvarar vid umgänget för att skapa trygghet för barnet.

Syftet med umgängesstöd är att barnet och föräldern ska få möjlighet att bygga upp eller återuppta en relation under lugna och trygga former. Samtidigt kan umgängesstödjaren observera hur relationen mellan barnet och föräldern utvecklas. Umgängesstöd är avsett att vara en tillfällig lösning. Målet är därför att umgänget så småningom ska kunna fortsätta utan umgängesstöd.

Domstolen kan besluta om umgängesstöd om det inte anses förenligt med barnets bästa att ha umgänge med föräldern utan närvaro av en tredje person. Det kan bero på att barnet känner oro inför umgänget eller saknar tillit till föräldern, exempelvis på grund av att barnet inte träffat föräldern på väldigt lång tid. Umgängesstöd kan också vara en lämplig lösning om det finns oro för att umgängesförälderns omsorgsförmåga i något avseende är bristande, till exempel på grund av tidigare incidenter, missbruksproblematik eller liknande. Vanligast är att umgängesstöd används för barn under tio år.

För att umgängesstöd ska bli aktuellt krävs ett domstolsbeslut. Därefter utser socialnämnden en person som ska medverka vid umgänget.

Umgänget sker ofta i särskilda lokaler som socialtjänsten tillhandahåller, exempelvis öppna förskolor. Där finns personal på plats som fungerar som stöd. Vanligtvis pågår umgängena några timmar varannan helg. Omfattningen av umgänget kan dock variera beroende på kommunens resurser och möjligheter att tillhandahålla umgängesstöd.

Ett beslut om umgängesstöd gäller alltid för en begränsad tid och som huvudregel förväntas umgänget kunna övergå till oövervakat efter högst ett år. Under den tiden följer socialnämnden upp hur umgänget fungerar.