Vad innebär umgängesrätt?

Barn har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Denna rätt kallas för umgängesrätt och syftar till att barnet ska kunna bibehålla en god och nära relation till båda sina föräldrar. Umgängesrätten gäller oavsett om föräldrarna har gemensam eller ensam vårdnad om barnet.

Det är viktigt att komma ihåg att umgänget är till för barnets skull och för att tillgodose barnets intressen och behov, inte föräldrarnas. Den förälder som barnet bor hos har det yttersta ansvaret att medverka till och uppmuntra barnet till umgänge. Normalt sett anses det vara till fördel för barnet att ha kontakt med och umgås med båda sina föräldrar.

Det finns dock situationer då umgänge inte är det bästa för barnet. Om en förälder exempelvis har utsatt barnet eller den andra föräldern för övergrepp kan umgänge vara riskfyllt eller skadligt, men det beror alltid på omständigheterna. Om barnet riskerar att fara illa kan det bli aktuellt att begränsa eller helt utesluta umgänge, åtminstone under en viss tid. Då är det förälderns ansvar att i stället skydda barnet genom att inte medverka till umgänge. Denna avvägning är sällan enkel att göra som förälder.

Barnets vilja är också av betydelse vid utformningen av umgänget, särskilt i takt med att barnet mognar och blir äldre.

Omfattningen av och formen på umgänget kan se olika ut och bestäms utifrån barnets bästa. Umgänge behöver inte alltid innebära att barnet träffar den andra föräldern fysiskt. Kontakten kan också ske genom telefon- eller videosamtal, brev eller annan form av kommunikation.

I många fall saknas en skriftlig överenskommelse mellan föräldrarna gällande hur umgänget ska se ut. Det kan vara en god idé att reglera umgänget för att undvika konflikter mellan föräldrarna och ge barnet förutsebarhet i vardagen. Då bestäms dagar och tider för det löpande umgänget, hur olika lov och storhelger ska fördelas samt i vissa fall en särskild plats för hämtning och lämning av barnet.

För att en överenskommelse gällande umgänge ska bli juridiskt bindande behöver den godkännas av socialnämnden i kommunen. Om det inte går att komma överens finns det också en möjlighet att vända sig till domstol, som i sin tur kan besluta om vilket umgänge som är förenligt med barnets bästa.