Ersättning vid frihetsberövande
Svensk grundlag föreskriver att ”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande” i 2 kap. 8 § regeringsformen (1974:152). Denna rättighet är däremot inskränkningsbar genom lag, om inskränkningen är avsedd för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Exempelvis är fängelsestraff och straffprocessuella tvångsmedel som innefattar frihetsberövande tillåtna, eftersom de anges i lag samt tillgodoser ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
För det fall en person sitter frihetsberövad för en längre period än vad lagen föreskriver alternativt sitter frihetsberövad och sedan meddelas en frikännande dom har den rätt till ersättning. Detta föreskrivs i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Den frihetsberövade personen måste själv ansöka om att få ersättning utbetald.
Ersättningen avser utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande. Gemensamt för de olika kategorierna är att skadan som ersätts ska vara en direkt följd av frihetsberövandet. En person som har varit frihetsberövad kan alltså inte få ersättning för skador som har uppstått på grund av brottsutredningen eller misstanken i sig.
Med ersättning för utgifter avses framförallt kostnad för resor till och från häktet eller anstalten. För att ha rätt till ersättning måste man styrka att det har varit faktiska utgifter, exempelvis genom att visa upp kvitton. Kostnader för bostad eller telefon som sedan inte har varit brukbara för den frihetsberövade, på grund av just frihetsberövandet, ersätts inte.
Med ersättning för förlorad arbetsförtjänst avses kompensation för bland annat förlorad arbetsinkomst, arbetslöshetsersättning eller sjukersättning. Den som har varit frihetsberövad och vill söka om ersättning för förlorad arbetsförtjänst måste ge in någon utredning som styrker uppgifterna om att denne har förlorat inkomst. Det kan exempelvis röra sig om ett intyg från arbetsgivaren.
Med ersättning för intrång i näringsverksamhet avses ersättning för skada som har uppstått då en person som driver företag har blivit frihetsberövad och således inte har kunnat bedriva sin verksamhet.
Med ersättning för lidande avses ersättning för den oro, obehag eller maktlöshet som man kan känna vid ett frihetsberövande. Ersättningens storlek bestäms med grund i hur lång tid frihetsberövandet har pågått och utgår från praxis. Enligt praxis utgår en ersättning om 30 000 kr för den första månaden, beloppet minskar sedan till 20 000 kr för varje ytterligare månad som personen är frihetsberövad. Ersättningen fortlöper så fram till den sjätte månaden och därefter ökar ersättningen till 30 000 kr per månad fram till dess att personen i fråga har varit frihetsberövad i tolv månader. Efter att personen har varit frihetsberövad i tolv månader ökar ersättningen successivt i förhållande till hur längre frihetsberövandet pågår.
För ersättning för lidande behöver man inte göra någon särskild utredning eller ge in någon form av bevisning.
Den som har varit frihetsberövad kan även få ersättning för peronskada eller sakskada som orsakats av våld, så länge han själv inte har uppträtt på ett sätt som gör att det varit påkallat att använda våld mot honom eller hans egendom.
Den som själv uppsåtligen har föranlett frihetsberövandet har inte rätt till ersättning.
Det är Justitiekanslern som tar beslut om ersättning enligt lagen. Dennes beslut kan inte överklagas, men om man är missnöjd kan man skicka in en ansökan om stämning mot staten till tingsrätten.
För att ansöka om ersättning på grund av ett frihetsberövande kan du själv fylla i blanketten som finns på Justitiekanslerns hemsida. Du kan även anlita ett juridiskt ombud för att hjälpa dig genom processen. Om du beviljas ersättning av JK kan även ombudets kostnader ersättas, enligt praxis ersätts dock normalt endast en timmes arbete.