Vad innebär rättvis rättegång
Artikel 6 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna stadgar en rätt till en rättvis rättegång för var och en. Den 1 januari 1995 inkorporerades konventionen i svensk lagstiftning och gäller sedan dess som svensk lag. Rätten till en rättvis rättegång innehåller flera delrättigheter för den som är misstänkt eller tilltalad, men även för den som är part i ett tvistemål.
Artikel 6 i Europakonventionen är relativt lång och anger flertalet av de delrättigheter som tillsammans utgör rätten till en rättvis rättegång. Det handlar bland annat om att var och en är berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid, inför en oavhängig och opartisk domstol samt att domen avkunnas offentligt. Vidare innehåller artikeln även den så kallade oskyldighetspresumtionen, vilket innebär att den som står anklagad för brott ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisas.
Begreppet ”rättvis rättegång” innehåller ännu fler delrättigheter än de som uttryckligen anges i konventionstexten. Delrättigheterna utmynnar huvudsakligen i två kategorier, partneras likställdhet och hanteringen av bevisningen.
Parternas likställdhet
I brottmålsprocessen uppstår en maktobalans mellan åklagaren och den tilltalade. Åklagaren har mer resurser och större kunskap om den rättsliga processen än vad den tilltalade har. Därför krävs det vissa åtgärder som utjämnar denna obalans. Principen om parternas likställdhet innebär att en förhandling och de regler som uppställs kring förhandlingen inte får gynna den ena parten på den andra partens bekostnad. Till detta hör även principen om ett kontradiktoriskt förfarande.
Ett kontradiktoriskt förfarande innebär att två eller fler parter ställs mot varandra och argumenterar mot varandra, domstolen är inte med utan lyssnar och dömer på det som den har hört. Förfarandet innebär att parterna ska få tillgång till allt material i processen, att parterna ska få möjlighet att kommentera materialet och att parterna får möjligheten att åberopa egen bevisning.
Hanteringen av bevisningen
Europakonventionen har inte ställt upp några regler kring hur bevisningen i ett mål ska hanteras. Det åläggs konventionsstaterna att reglera vilken bevisning som godkänns och hur den ska värderas. Det krävs dock att reglerna om bevishantering upprätthåller de övergripande principer som ska genomsyra rätten till en rättvis rättegång, de som ovan har angetts. I förhållande till principen om parternas likställdhet och principen om ett kontradiktoriskt förfarande innebär det att den tilltalade och dennes försvar ska ha möjlighet att bemöta den bevisning som åklagaren lägger fram. Det krävs således att alla parter i processen får insyn i processmaterialet samt att alla parter får möjlighet att förhöra de åberopade vittnena.
Slutligen stadgar artikeln några av de minimirättigheter som får anses vara särskilt viktiga för att processen ska vara rättvis. Miminirättigheterna enligt konventionstexten är:
Rätt att bli underrättad om innebörden och grunden för anklagelsen
Rätt att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar
Rätt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde
Rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen, samt rätt att själv kalla vittnen
Rätt att bistås av tolk
Rätten till en rättvis rättegång är omfattande och utmynnar i flera delrättigheter, som ovan har redovisats för. Om du är misstänkt för ett brott hjälper din offentliga försvarare med att se till att dina rättigheter inte kränks.