Allmänt om vårdnad, boende & umgänge
Frågor om barn, och då framförallt vem av föräldrarna som ska ha vårdnaden om ett barn, väcker ofta starka känslor. Konflikten kan avse vem av föräldrarna som ska ha vårdnaden (ensam eller gemensam vårdnad), om och vart barnet ska vara stadigvarande bosatt och hur i så fall umgänget ska regleras mellan barnet och den föräldern som barnet inte bor stadigvarande med.
Vid sådana beslut ska barnets bästa alltid vara en ledande princip. Principen är grundläggande i svensk rätt och utöver denna viktiga princip återfinns rättsreglerna i föräldrabalken.
Vad som är ett barns bästa i ett fall, behöver naturligtvis inte vara ett annat barns bästa i ett annat fall. Utgångspunkten är att en individuell prövning alltid ska ske. Att till exempel föräldrarna ska ha gemensam vårdnaden om barnet kan i ett fall vara helt förenligt med barnets bästa, men det kan i ett annat fall vara bättre för barnet om en av föräldrarna har ensam vårdnad.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet, prövas bl.a. risken för att barnet utsätts för övergrepp eller på annat sätt far illa. I bedömningen inkluderar man även barnets behov av stabilitet och kontinuitet samt behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Om barnet har uppnått en viss ålder och en viss mognad ska man även beakta barnets vilja vid bedömningen.
Ibland uppstår situationer då föräldrar inte kan komma överens om vad som är förenligt med barnets bästa och någon av de kan önska en förändring i frågor kring barnets vårdnad, boende eller umgänge. Ibland går det inte att åstadkomma en frivillig samförståndslösning på egen hand eller med hjälp av en tredje part, t.ex. familjerätten, som är en del av kommunens socialtjänst. Inte sällan återstår i dessa situationer alternativet att driva en tvist i domstol för att pådriva den önskade förändringen. Det inledande skeendet i en sådan tvist, är att en av föräldrarna ansöker om stämning vid tingsrätten och framställer yrkande om den önskvärda förändringen. I en sådan stämningsansökan ska man alltid framställa de bakomliggande skälen och grunderna. Den part som ansöker om stämning kallas för kärande i tvisten.
Den andra föräldern kallas för svarande och domstolen kommer efter att ha mottagit stämningen, efterfråga ett svar (s.k. svaromål) från denna. Även svaranden ska avge grunderna till sin inställning.
Tvister av ovan slag kan ta olika lång tid, då omständigheterna och förutsättningarna skiljer sig från fall till fall. Ofta kallar domstolen till s.k. muntliga förberedelser, enklare sammanträden, där parterna tillsammans med domaren går igenom målet och utreder möjligheterna till samförståndslösning. I vissa fall och särskilt i vårdnadsfrågor, kan det vara påkallat att få en utredning gjord av familjerätten. Går det inte att nå en samförståndslösning under hela processen, kan målet utmynna i en huvudförhandling och senare, en dom.
Oavsett om man är kärande eller svarande i en vårdnadstvist, kan det vara en god idé att anlita ett juridiskt ombud. Vårdnads-, boende- och umgängestvister är ofta krävande ur flera aspekter, varför det är bra att ha ett kunnigt ombud vid sin sida, med tidigare erfarenhet av familjerättsliga processer.