Vad innebär kvarstad?
I 26 kap. 1 § rättegångsbalken anges: ”Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av brottet ådömas honom, får förordnas om kvarstad på så mycket av hans egensom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning.” Bestämmelsen reglerar tvångsmedlet kvarstad som kan användas i brottmål.
Kvarstad innebär att egendom tas i förvar i väntan på dom. Kvarstad är en tillfällig åtgärd som förhindrar den misstänkte från att undanskaffa egendom under tiden fram till domen. Rekvisiten som ska vara uppfyllda för att beslut om kvarstad ska kunna tas är:
skälig misstanke,
att den misstänkte kan antas ådömas betalningsansvar samt,
att det befaras att den misstänkte kan komma att avvika, undanskaffa egendom eller på annat sätt undandra sig betalningsskydligheten.
Kvarstad får beslutas för så stor andel av egendomen som kan tänkas behöva för att täcka en eventuell fordring. Domstolen beslutar om kvarstad efter yrkande av åklagaren. Åklagaren kan däremot besluta om att ta egendom i förvar i avvaktan på domstolens beslut. När åtal är väckt får domstolen på egen hand ta beslut om kvarstad.
Förutom ovan nämnade rekvisit finns det även ett krav på proportionalitet när tvångsmedlet ska användas. Bestämmelsen anger att beslut om kvarstad endast får medges om skälen för åtgärden uppväger det intrång som åtgärden innebär för den misstänkte. Med andra ord innebär det att den som beslutar om kvarstad ska pröva om arten, styrkan och varaktigheten står i rimlig proportion till den önskade utgången.
Det första rekvisitet gäller skälig misstanke. Skälig misstanke är ett lågt beviskrav, vilket innebär att det inte krävs speciellt stark bevisning för att en misstänkt ska anses vara misstänkt med skälig misstanke. Detta innebär att domstolen kan ta beslut om kvarstad tidigt i ärendet, redan innan åtal har väckts.
Vidare ska det även kunna antas att den misstänkte kan ådömas betalningsansvar. Det innebär som bestämmelsen stadgar att den misstänkte kan tänkas dömas till att bland annat betala böter eller företagsbot. Bedömningen beror på det begågna brottet och vad påföljden kan tänkas bli.
Slutligen krävs det att det föreligger en risk för att den misstänkte kan komma att avvika, undanskaffa egendom eller på annat sätt undandra sig betalningsskyldigheten. Rekvisitet talar om att det ska föreligga en viss sabotagerisk. Det innebär inte att den misstänkte inte har möjlighet att fullgöra sin betalningsskyldighet, utan istället att den misstänkte aktivt saboterar betalningsskyldigheten. Den ska kunna antas att den misstänkte vidtar en handling som anses vara klandervärd, exempelvis att denne gömmer egendom, tvättar pengar eller överför pengar till andra personer.